wow. vi ar tillbaka i bangan (bankok) igen, och allting ar precis som.. ja, precis som det var nar vi lamnade det for typ 6 veckor sedan!
kohsan road ar livligt, taxichaffisarna galna, endel backpckers bleka, endel bruna, folk med tusen shoppingkassar, folk utan nagon alls. folk som ligger pa gatan och tigger. folk som har fickorna fulla av tusentals bath och ska spendera dem pa otaliga fejk-la coste. ett konstigt virrvarr.

hela resans soundtrack ar all these things that i have done med killers. lyssnar pa den nu pa youtube. basta laten ever!? antagligen.

ska bli skont att slippa:
alla lukter har finns, de flesta daliga.
att ha sand overallt.
att se alla herrelosa hundar/katter med skabb.
att kanna sig som en tat och odraglig vasterlanning och se all fattigdom.

allt annat kommer man sakna. allt! ja, till och med taxichaffisarna. till cch med det!

annars at kanslorna just nu:
brunpanik!! alla forvantar sig att man ska vara pepparkaka och man kanner sig blekare an nagonsin. men jag ar nojd. jag ar nojd. jag ar nojd. nej, man blri aldrig nojd. men jag ar nara nojd nu!
presentpanik!! man vill kopa nagot till alla. men det gar inte. framforallt blir det for mycket att bara pa hem. fanny, det finns inga we-trojor har. gar paul frank bra? hope so. dom ar sjukt fina.

det ska bli skont att komma hem. jag kommer sakna thailand, solen, koh tao, choppers, alla oslagbara slappkvallar pa olika strandrestauranger, shoppingen, mina helt fantastiska resekompisar bananisch och happy baby squid.
men jag langtar ocksa efter mammas mat, svenskt varvader, alla mina helt fantastiska vanner hemma, pappas skona skamt, mina syskons gulligt retsamma roster, ja.. hm. jag ska val inte bli mer sentimental an sa!