alla småstadsbor har drömt den. fantiserat den. levt sig in i den.
drömmen om vår huvudstad. stockholm.
jag har nästan inte en enda vän som inte drömmande sagt "jag kanske drar till stockholm".

inte minst jag själv har en väldigt visionerande dröm om stockholm. vår vackra och smått fantastiska huvudstad. att bo där, strosa på gatorna, andas in den friska vinden från havet och mälaren.
bor man bara i stockholm blir det bra.
där kommer livet bli lite mer, större, bredare, vassare, toppat och coolt. man själv blir lite mer inne, får bättre koll och shoppar på hippare gator. skånegatan på söder istället för storgatan i halmstad. judiths second hand istället för myrorna. nk istället för nya gallerian. bratt bytt mot sturehof. fåtöljen istället för stålboms.

för allt det där följer väl med bara man flyttar upp?
även om man bor i andra hand i en etta i fruängen? även om man åker pendeln 25 minuter in till stan varje dag? även om det blir höst och regn även i stockholm?

småstadsfolk är speciella.
ingen vill bli den som blev kvar. den som bara blev kvar. dom som blir kvar är dom sorgliga som jobbar på samma jobb från det att de slutar gymnasiet till det att de pensioneras. det verkar i alla fall vara den allmäna åsikten, bland folket i min ålder.
frågan är vem som bara drömmer och vem som lever ut sin dröm, den som tvunget ville bort för att inte vara den som blev kvar eller den som blev kvar och var nöjd med det.

i vilket fall, någon gång de närmsta åren kommer jag antagligen dra upp till stockholm. inte för att inte bli den som blev kvar, men för att det finns så mycket som lockar.
tills vidare nöjder jag mig med galet roliga weekends där i kretsen av de närmsta. som när jag, sanna och lizzy åker upp och möter hanna i november.